Senaste inläggen

Av Anna - 1 maj 2007 20:09

Skär så djupt så blodet sprutar

men le alltid

annars kan de tro att något är fel 

Av Anna - 30 april 2007 16:45

Mina har hittat en hårspray

Naturligtvis är jag inte en person som håller mig från att förbruka en hårspray när jag hittar den.

Lillis kommer få fet chock när hon hittar mig


Idag har jag orienterat

oorienterat

Vi gick vilse och jag höll på att dö av förvirring

Sen blev vi räddade av Charles vackra stämma som hördes nerifrån skogen

Och efter en traumatiskt språngmarsch kom vi ut till autobahn igen. 

Jag lever men är i chock


Senare träffade jag Ebba som är en vän av Johannas

<>Hon hade också många läskiga orienteringsminnen att dela med sig av


<>Nu satte jag upp mitt hår i en knut. Det kommer nog göra hela hårsprayschocken ännu värre.

<>Volume explosion.

<>fast det var det bara Johanna som fattade


Nu fick min far för sig att spela blockflöjt

Det låter kul

<>Lite vårigt

<> <>

<><>Min syster har vart på Grönan

<><>Jag ska dit med Johanna (den skurken) efter att hon kommer hem från Milano.


<><>Nu börjar det bli tråkigt att blogga 

Av Anna - 28 april 2007 17:53

Den viktigaste insikten är att människan i det stora hela inte kan göra mycket för att påverka sitt öde.

Och att lyckan inte finns i ett obegränsat lager. Man kan helt enkelt inte alltid vara lycklig, men man kan göra det bästa av sin situation.

Leva i nuet är ett så uttjatat råd. Men det ligger så mycket i det. Man måste bara hitta sitt eget sätt att leva i nuet. Framtiden är ju också viktig.

För mig innebär "leva i nuet" att göra nuet till ett så lyckligt ögonblick som möjligt. Om man är riktigt deppig blir man kanske inte gladare av att försöka tänka positivt, men man kan i alla fall försöka önskedrömma lite. Det går alltid att göra stunden mer bekväm.


Den största insikten är ändå Gud eller den högre makten.

Jag kan ändra mitt liv till det bättre just nu. Jag kan till viss del påverka min framtid. Men jag kan inte förändra ödet.

<> Kanske kan jag prata med NA imorgon och göra honom till en hjälpande hand på vägen mot ettt i allmänhet nöjdare jag. Men Gud och ödet eller vad man nu ska kalla den makten, vet redan hur det ska bli tillslut. Hur mitt liv kommer se ut på ett ungefär.

Min syn på det förutbestämda livet kan jag dock ändra lite på.


<>Det är lite som med kroppen man föds i. Man har en kropp som inte är så mycket att förändra egentligen. Man kan vara nöjd eller missnöjd. Det är till största delen ett beslut man fattar själv.

<>Det går att anpassa kroppen efter de allmänna idealen, men det gör dig knappast lyckligare eftersom det inte kommer förändra din inställning till din kropp. Gud har givit dej något som du kan se på ett positivt eller negativt sett.


•••••


No rien de rien

No je no regrette rien


Nu vet jag inte om det där var perfekt stavning, men det tycker jag inte kan förväntas av mig eftersom jag inte har läst franska över huvud taget.


Och det där stämmer.

<>Mitt liv kanske kan vara pestigt ibland. Men om jag kunde åka tillbaka i tiden skulle jag inte förändra något. Inget "de där" gör är mer meningsfullt än det jag gör. Inget de gör är bättre eller skänker dem mer lycka. Och troligtvis vet de inte om hur man gör för att vara lycklig heller.

Om jag ändrade något i min historia skulle jag missa alla insikter. Speciellt de här senaste som poppade upp i mitt huvud när jag gick hem ifrån tåget idag.


Nu ska jag berätta en wonderful thing som jag har åtsakommit idag.

Jag gick på stan utan smink och i luffiga mjukisbyxor och skabbkläder och kände mig inte dålig äcklig eller motbjudande på något sätt. Utom när jag stog och väntade på att Lillis utanför provrummen och var röd i ansiktet som en gris för att det var så varmt. Fast inte ens då drabbades jag av något såntdär intensivt självhat som annars brukar framträda så fort jag tänker på mig själv utan smink.


I övrigt har jag suttit på ett café och gått igenom hela Ninas skolgångshistoria. Fast det var mycket mysigare än det låter. Hoppas Nina inte tar det som en förolämpning.

<>Så har jag köpt en klänning på H&M's barnavdelning också. Den var söt. Fast jag kommer säkert avsky hur jag ser ut i den när jag har kommit ur min självgoda period. Hoppas den stunden aldrig kommer.


Det har varit en mysig lördag trots att kvällen kommer bli rätt trist.

Kram och puss

Av Anna - 27 april 2007 16:41

I’ve heard there was a secret chord
That David played and it pleased the Lord
But you don’t really care for music do you?

It goes like this, the fourth, the fifth
The minor fall, the major lift
The baffled King composing Hallelujah

Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah

Your faith was strong but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty in the moonlight overthrew you

She tied you to a kitchen chair
She broke your throne, she cut your hair
And from your lips she drew the hallelujah

Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah

Maybe I’ve been here before
I know this room, I’ve walked this floor
I used to live alone before I knew you

I’ve seen your flag on the marble arch
Love is not a vict’ry march
It’s a cold and it’s a broken hallelujah

Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah

There was a time when you let me know
What’s real and going on below
But now you never show it to me, do you?

And remember when I moved in you
The Holy Dark was moving too
And ev’ry breath we drew was hallelujah

Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah

Maybe there’s a God above
And all I ever learned from love
Was how to shoot at someone who outdrew you

And it’s not a cry you can hear at night
It’s not somebody who’s seen the light
It’s a cold and it’s a broken hallelujah

Av Anna - 24 april 2007 20:26

När jag har något viktigt att göra, då bloggar jag

När jag inte har något alls att göra, då bloggar jag

När jag känner mig väldigt glad, då bloggar jag

När jag känner mig genomdeppig, då bloggar jag

<>

<>Tur att jag inte befinner mig nära någon dator alla vakna sekunder av mitt liv

<>Annars skulle det bli ännu tråkigare


<>Idag har jag bakat kladdkaka och skrattat en jävla massa. Vi har busat med Lillis grannar och en gullig PRAOpojke på Sleven. Och så har vi lekt med Lillis porttelefon och exprimenterat med vissa grejer och läst Lillis gamla Veckoreyer och skrattat åt alla dumma fjortisars problem. Och så har Nina blivit galen men söt och så har vi diskuterat skönhetoperationer och öppnat sockerpåsar uppochner.

Mys helt enkelt!

Det finns en och annnan som skulle må bra av att umgås med la maffia. Kanske skulle det skapa än glädje i denna någons liv som inte skulle gå att finna på annat håll.


Jag är ganska tråkig, men ibland glömmer jag det och tror att jag är rolig. Sorry about that



<>

Jag sitter och äter Ben & Jeery's Cookie Dough och deppar över livets tröghet.

Men det är ingen uppgivet dödlig deppighet som igår utan snarare en lite trött men ganska nöjd deppighet som förr eller senare kommer övergå i förnöjdhet. (Jag ser mig själv med en stor Nalle Puh-mage och ett leende på läpparna).


Förresten Olivia, skatekillarna åkte hela vägen hem med mig. Nästan iaf.


Puss på alla

Av Anna - 24 april 2007 19:31

Vi planerar en kidnappning


Undrar om tuggummi är onyttigt

I så fall är jag nog halvdöd


Mina är en galen typ


hahaha

"Men Johaaanna du har ju öppnat den jävla sockerpaketet åt fel håll"

Lillis är en gullig tjej


NA is on his way to hell

Mohahahaha 

Av Anna - 24 april 2007 13:28

Jag vet inte om jag har nämnt att jag lånat Johannas iPod för att lyssna igenom hennes "Den beste spellista".

Det är trevligt, tack och lov.

Fast det tyckte jag inte från början


Idag har det varit lite bläkigt.

Jag hade ganska kul på förmiddagen, men fick inte så mycket gjort tyvärr.

Nu sitter jag här och försöker skriva lite på träningsschemat. Det går åt helvete för allt är bara på G-nivå anyway, och om jag sänker mig är jag död.


Jag skiter i Pillow, han är så jävla överskattad.

Det finns trevligare människor på närmare avstånd. :P


Nu ska jag ändå försöka plugga. Jag har två stora projekt att färdigställa den här veckan, och sen borde jag egentligen göra något litet till engelskan också.


I just don't know what to do with myself

Av Anna - 23 april 2007 15:51

Dö morot dö!!


Flytta på fjortisarna


<>Hela eftermiddagen har varit ganska hatfylld.  Med raseriutbrott mot alla i min omgivning. Utom gullligullmaffian.

Jag fattar inte hur det blev så.


På morgonen var allt bra. Trots en ordentlig träningsverk från igår.

Jag fick skjuts av mamma till skolan och det innebar trevlighet, för jag hade kanske dött av att behöva ta tåget.

Sen hade vi spanska prov, och det blev inte bra. Men kanske ändå inte helt åt helvete. Jag var i alla fall glad fortfarande då.


<>Jag tror att det var för att jag är så ful som glädjen försvann.

Sen gick jag bara omkring och kände mig tjock och äcklig resten av dagen.

Lite var det också för att jag är så värdelös på att göra något vettigt över huvud taget.


Jag har skitmycket att göra i skolan, och det är knappt så att jag kommer hinna även om jag jobbar i bra takt. Men nu blir det typ fullständigt omöjligt eftersom jag inte klarar av att koncentrera mig i mer än högst två minuter.

 Fast koncentrera sig är fel ord kanske. Det är den här känslan jag menar när jag säger att människor aldrig kan förstå varandra. Det finns inget sånt ord.


Jag tror att det är lite som en röst. Fast jag inser inte att den talar till mig utan tror bara att det den säger är det jag vill. 

I alla fall så hittar rösten alltid ursäkter för att jag inte ska plugga och säger att jag lika gärna kan sitta och slappa. Om jag trots allt tvingar mig själv att plugga så säger rösten att jag är dålig och inte klarar någonting och att alla andra gör allting mycket bättre än jag.


Jag vill inte ha den där rösten mer. Det blir helt outhärdligt efter en hel dag. För efter an stund kan man inte låta bli att se att den har rätt. Jag kan inte göra något vettigt och om jag försöker blir det bara åt helvete med det hela.


Sen kom eftermiddagen då, och då blev allt åt helvete. Rösten sa att jag inte behövde göra något alls, och när jag försökte så såg jag bara hur värdelös jag var.

Sen ägnade jag resten av tiden åt att gå runt och försöka skylla mitt stora misslyckande på alla fjortisar och andra vackra och lyckliga människor och saker.

Jag ville bara spy.


NA och Pillow är det jobbigaste. De distraherar mig ännu mer, och när jag ska försöka sätta igång med något projekt så tänker jag bara på dem. Och då blir det tråkigheter, för jag kan verkligen inte koncentrera mig när jag tänker på hur perfekta de är och hur dålig jag är.


När jag gick hem från tåget funderade jag ut en formulering om hur det känns när det är värst.

<>Det  som gör ondast är att det är så lätt för mig att andas och leva trots att jag är så ful och meningslös.


<>Jag vill inte att fjortisarna ska dö och lida.

<>Jag vill inte skjuta dem i huvudet.

<>Jag vill dö och lida.

<>Jag vill att någon ska skjuta mig i huvudet.

<>Bara slippa allting.


<>Men det är den där rösten, kan man tänka.

<>Det är rösten som säger att jag är ful och dålig och patetisk.

<>Man kan tänka att jag egentligen är jättesöt och jättebra och klarar vad som helst bara jag blir av med rösten.

<>Det kanske är så.

<>Som det stog i den där anorexiboken som jag läste.

<>Det skulle vara så skönt om folk kunde tänka så.

<>Om folk kunde fatta att det inte är jag som hatar mig själv och vill döda mig och vill skita i allt och låta livet gå åt helvete.

<>Om någon kunde tro på att det faktiskt fanns någon annan inom mig som är den som ska bekämpas.

<> 

Alla ser det

Alla tänker att jag är galen

och hypokondrisk

och dålig och dum och ful

fast jag tror att jag är bra och därför vågar jag skriva att jag är ful


Jag tror inte att det är så

Jag tror att jag skriver min sanning bara för att någon ska höra den och komma och rädda mig

<><> Någon som vet allt och kan hjälpa mig

Bära mig ut ur skiten


Jag orkar inte ta hänsyn till alla regler för det är så jävla jobbigt bara



Nu gråter jag 

Det är lite patetiskt men jävligt skönt



Om det bara vore sant att det fanns en röst inom mig

Om det var så och någon kunde hjälpa mig

Men ingen kommer tro på det

Jag vågar inte säga det till BUP-tanten heller

Hon ser ner på mig


Dessutom känns det så dumt att gå omkring och säga att man är jättebra och jättevacker när alla ser att man är dålig och ful

Bara om de kunde förstå att jag kanske inte alltid behöver vara ful och dålig

Då kanske någon skulle tänka att de ville hjälpa mig


Nu gråter jag för högt

Snart kommer Alva bli ledsen 


Jag vill bara att Johanna ska veta att det var så skönt att hon fick mig att skratta lite så jag inte behövde bryta ihop på tåget hem


Jag tänker ge världen en vecka till

<>Om inget bra hinner hända är det kanske lika bra att dö 
Skapa flashcards