Den här dagen har varit ganska bra

Visserligen har skolan gått lite åt helvete, men jag har verkligen råd med det nu eftersom att jag typ kommer komma in på mina gymnasieval hur som helst.

På förmiddagen flummade jag och Johanna ganska mycket i ett av rummen uppe i gymnasiet.

Där skrev vi ned massa finfina citat på en whiteboard och läste lite NO också.

Citaten:

"Skit i allt

Lev fort

Dö ful"

"A woman without a man is like a fish without a bike"

"Jag är ett mumintroll och livet är Morran"

"Livet är inte den smärta som man undviker utan den man står ut med"

Citaten kommer från Djur and MIR, något kort på The English Shop, Johanna och mig.

Efter lunchen hade jag ett litet Pillow-ögonblick som var very nice, men tyvärr även insiktsfullt. Slutsatsen blir att Pillow inte är en bra kille. Åt minstone inte på den tillfälliga utsidan.

Jag helt säker på att det finns andra sidor hos honom. Men tyvärr är jag även ganska säker på att jag inte orkar leta efter såna.

<>Sen var det franska för mina söta vänner. Och Vicky hade först engelska, och sen gick hon och jag omkring och gjorde ingenting resten av eftermiddagen.

<>Det fick mig att må skit eftersom att jag visste att hon har mycket att göra och att jag förstörde allting för henne genom att slösa bort hennes tid. Ändå kunde jag inte förmå mig själv att plugga.

<>En sån människa är jag. Jag kanske lyckas bra i skolan, men älskvärd och vänlig är jag inte.

<>Jag kan inte vara snäll. Det är som att det inte är mitt öde.

Men tillslut kom skoldagen till sitt slut.

Det har även varit en viktig dag i mitt liv ur en annan synpunkt. Jag har nämligen gjort mitt gymnasieval.

Efter skolan åkte jag och Lillis till stan för att gå dit ödet förde oss.

Ödet förde oss till Kulturhuset, där vi tittade på en Astrid Lindgren utställning.

Vi har blivit riktigt kulturella jag och min söta vän.

Sen åkte vi hem till Lillis och fikade och skrev ut min gymnasieansökan i två exemplar.

<>Ett med Värmdö först, och ett med Södra Latin. Då hade jag fortfarande inte bestämt mig.

Sen åkte vi till Slussen och Lillis sällskapade mig när jag väntade på mitt tåg. När hon lämnat mig på tåget hände något som påverkade min framtid, troligtvis i tre år framöver.

<>Det kom en skitsöt kille, med Södra Latin-klädstil och satte sig mittemot mig.

<><>Hela vägen hem satt jag och tjuvkikade på honom, och så bestämde jag mig för att gå på Södra Latin.

<><>Jag är hopplöst patetisk :D

<><>I alla fall såg killen ut om Pillow ungefär, fast sötare. Han hade fräknar och lite mindre ögon än Pillow. Och så var han gullig över huvud taget.

<><><>Det sjukaste med det här är att jag hela tiden tjatar på alla mina vänner om att man inte ska dömma folk efter deras utseende. Och så gör jag det myself. Aja baja.

Men det är ju mest en psykologisk grej att jag får en bra känsla för Södra Latin och så.

Okej, nu låter hela grejen bara så patetisk. Men i min hjärna var det väldigt logiskt när jag gjorde mitt val.

Nu ska jag också skriva om min söta syster som i denna stund har lagt beslag på min nya ELLE, och sitter här bredvid och bläddrar förnöjt.

Hon är en gullunge, och den här eftermiddagen har jag suttit och pratat mycket med henne, vilket har gjort mig glad.

Häromdagen följde hon med mig på en liten promenad ner till vattnet för att mäta pH-värde, och då var det också mysigt. Därför måste jag hylla syskonkärlek med en bild på min söta syster.

Nu har jag ingen bild på hennes söthet, men jag lägger in en där hon ser lite fjortisaktig ut, så får ni nöja er.

Blubb på er alla.

PS. Jag är bäst, för jag kommer kanske få 315 i slutpoäng, men det spelar ingen roll. För det får ingen att tycka om mig. Och det gör mig arg!

Puss puss puss

Allt är bara svart nu

Jag trodde att det skulle gå över ganska snabbt, men det gör det inte.

Det är inte jag längre.

Frågan är väl egentligen om det någonsin har varit jag.

Jag orkar inte tänka på det.

Jag vill spy.

<>Jag kommer inte klara mig.

<>Jag räcker inte till som jag är, och det tar död på mig.

<>Södra Latin, Nacka eller Värmdö

<>Hur jag än gör kommer jag att ta livet av mig tillslut.

<>Jag orkar inte vara så underlägsen och värdelös.

<>Jag orkar inte titta på alla söta människor som är så bra.

<>Jag kan inte riktigt förklara det.

<>Det är bara ingenting.

<>Jag känner mig sådär gråblå inuti.

<>Precis samma färg och temperatur som vattnet.

Vi var på Skansen idag med skolan.

Jag lyckades vara korkad och glad fram till typ halv elva. Sen bara försvann allting.

På morgonen och igår kväll var ändå det värsta.
Då var det bara skit.

Jag vet att jag inte borde förstöra mitt liv på grund av mina tillfälliga depressioner, men det känns inte så.

Det känns inte som det är någon idé att fortsätta över huvud taget.

När jag inte är i de ledsna perioderna så tror jag verkligen att jag ska kunna bli något meningsfullt och fint. Kanske till och med vara lycklig.

Det är våldsamt nu också.

Så fort jag blundar ser jag våld.

Jag vill klippa, skära, krossa, spräcka, bryta och förstöra.

Men jag är alldeles för mesig.

Det enda jag klarar är att såra de som minst förtjänar det.

Och dem sårar jag med ord.

Sen skulle jag träffa Anni, Nina, Johanna och Alice. Och det gjorde jag. Men inte ens de kunde göra mig glad.

Jag bara sjunker.

Det bästa jag kan göra är att skada mig själv ordentligt.

Om jag krossar skallen kanske skiten rinner ut.

Om jag bara skunde slå sönder allt.

<>Om jag bara kunde bryta deras mönster.

<>Allt som alla ler åt gör mig galen.

<>Det var nog precis efter jullovet som jag slutade gå på egna ben.

Jag måste alltid hålla i någon.

Om jag inte gör det tynar jag bort.

Om jag inte får lite kraft från någon annan dör jag inuti.

Min själ håller på att förmultna eller något.

Ruttna.

Det är som en sjukdom.

Jag skulle vilja sjukskriva mig på grund av depression.

<>Bara släppa allting och ligga i någon säng som en annan liten tönt. Och hela dagarna ska någon sitta bredvid mig och säga att jag är bra och försöka bryta ledsenheten.

Och jag ska inte behöva tänka själv eller göra någonting. De ska bara veta vad jag behöver hela tiden.

Och sen ska det plötsligt verka som att livet var väldigt roligt.

Fan ta Södra Latin, och psykologutbildning och resor runt jorden och kloka tankar.

<>Det är som en yta.

<>Som en filmduk där hela livet spelas upp.

<>Och de ser bara duken.

<>Sen är det blod och spya och ett äckligt virrevarr av känslor och förvirring på andra sidan.

Och ibland försvinner allting, och på min sida av duken är det bara vakuum.

<>Och när jag ska förklara genom duken låter allting så patetiskt.

<>Och alla skrattar.

Och så ser jag tjock och ful ut.

Som ett troll.

Som någon som tränger sig på som ingen vill ha att göra med.

Och så skriker jag att jag är olycklig och försöker sätta ord på blodet.

Men det går inte.

Alla tror att jag gråter över det som syns på duken. Fast ingenting verkligt egentligen syns där.

Och sen vill jag skrika högt och länge och skära sönder duken.

men jag vet attt folk skulle bara hata mig ännu mer då.

Jag skulle bara förstöra varje chans att någonsin komma tillbaka.

Och sen blir det grått

och jag försöker vara tyst

och jag försöker vara som de är och som det är bra att vara

och allt är så livlöst

och andetagen gör ont

Och jag är ännu gråare

ännu fulare

och ännu större

Och jag försöker göra någonting som ska verka vettigt

Och kravla mig ut

Men jag ser ingenting

och allting är så grått inuti så världen tappar konturerna

Och jag säger helt fel

Och jag gör fel och är konstig

och jag känner inte igen mig själv

följer bara någon svag, grå vind

och ingen kommer orka läsa allt men de vill väl inte veta

och ingen bryr sig egentligen

och ingen vet

och jag bara önskar att jag kunde gå sönder

Och jag tror på änglar

För jag tror att en dag så kommer det komma någon och rädda mig

Och sen ska jag komma till en plats där det finns såna som jag

Och ängeln ska le

Och kanske inte vara så som jag trodde

Men ingenting ska bli grått igen då

För ängeln ska hjälpa mig till en plats där världen är av blod 

jag är rädd för att jag inte kan prata normalt med folk längre

Jag bara skriker ut massa skit som jag inte står för

Jag bara gör bort mig

Jag vet inte vad jag ska göra 

Att gråta offentligt var målet, trodde jag. Sedan skulle jag kunna klara vad som helst.

Jag hade fel.

Att våga gråta offentligt är målet.

Och att klara det man vill klara och på så sätt vara den man vill vara.

Att trivas med sig själv.

Allt jag någonsin har uttryckt är en lögn eller en förvriden sanning.

Jag vet ingenting om mig själv eller mina egentliga åsikter och tankar. Jag vet inte vad som är jag eller hur jag reagerar i olika situationer.

Allt är förbannad lögn.

Och det är så jävla förvirrande.

Ändå måste jag väl vara någon nu.

Ändå måste det väl ha blivit en förändring efter min första offentliga breakdown.

Något måste förändras.

Jag undrar faktiskt hur de ser på mig. För ibland känner jag mig inte som en flodhäst. Ibland tittar jag på männsikor som jag beundrar på ett eller annat sätt och ser likheter mellan dem och mig.

Fy fan!

Jag hatar att kritisera mig själv. Det gör ont.

Lite i taget bygger man på tills allting blir svart.

Blä

jag hade en tanke

"Ju närmare döden man kommer desto bättre blir man som människa"

<>Det handlar inte om att bli gammal och rent praktiskt komma närmare döden. Snarare att vara nära döden i tankarna.

När jag vet att det är ingenting kvar mer än nuet, då ser jag mig själv som jag är.

Den värsta förmågan jag har är att ge upp.

Jag är faktiskt bra på att ge upp.

Att låtsas att jag inte bryr mig för att verka som att jag är viktigare än så.

Så fort det börjar kännas förnedrande låtsas jag som att det inte spelar mig någon roll.

<>Jag är stolt så in i helvete, men inte tillräckligt rakryggad för att ta tag i problemen.

<><>Fast sedan börjar det försvinna mer och mer. Och tillslut är det helt vitt. Som ett blankt papper. Och allt jag brukade bry mig om är borta.

<><>Då är livet inte värt någonting längre. Jag har förstört allt som brukade göra mig lycklig eller i alla fall lite glad.

<><>Så är det.

<><>Men vad gör man?

<><>Vem vet hur jag ska leva livet?

<><>Kan jag berätta allt för någon?

<><>Jag vågar inte.

<><>Jag kan inte.

<><><>Den enda anledningen till att jag behöver berätta allt för någon är att jag inte har någon koll på den annars.  Att jag inte vet allt helt enkelt.

För att vara sig själv kan man inte följa andras råd.

Ingen annan ser mitt "rätta jag"

I alla fall inte innan jag gör det

Men vad ska jag bry mig om när det verkar vara så svårt att bry sig

Jag vågar nog inte riktigt lägga tillbaka känslorna i livet, för man blir så sårbar då.

<>Allting kan krossas, och då...

<>Smärta!

<>Det är det jag är så rädd för.

<>Att inte kunna försvara mig.

<>Jag tror att jag ska börja på boxning.

<>Jag tror att jag ska försöka bli lite tuff

<>Jag tror att jag ska slå ner alla som gör illa mig

<>Jag ska spöa dem

<><>Fast då blir jag kanske utslängd från boxningen

<><>Anyway

<><>Jag tror man får värsta kicken av att boxas

Att slå någon och akta sig för att bli slagen

Att våga slå och våga skydda sig själv

Styrka i fysisk bemärkelse

Jag är ledsen, men jag tror inte på poesi

Jag kan inte identifiera mig med stjärnor och månljus

Jag kan inte se verkligheten i rim

Det funkar inte

Att uppslukas av den är bara svagt

<><>Det är inte starkt att gråta för att det bara är så tomt

Det är starkt att gråta av en anledning

Jag är svag

Jag är riktigt jävla mesig

Hur gör man då?

Jag borde kanske inte boxas

Jag borde bara sluta tro att det är synd om mig

Sluta tro attt jag är lika mycket värd som alla andra och bli det istället

Sluta övertala andra om att jag är ultimat och bli ultimat istället

Det är inte som att det är omöjligt

Det är inte som att jag måste vara en fjortis för att vara perfekt

Jag måste bara våga säga det jag tycker och inte det som jag vill att de ska höra

Jag tror att EMO:s är mesiga som fan

Precis som vissa fjortisar

De som låtsas vara starka

Nej, ingen kan kalla mig smart

Det är ineg  ordning i mitt huvud

Jag ser bara en massa olika färger

<>Det skriker

<><><>Ett mullrande skramlande skrikande ljud

Inget ord, ingen mening

Jag har bara missat allt

Jag gör fel

Jag måste ändra på mig själv

Hur ska jag ändra på mig? 

Jag vet inte

När jag skrev den där ifyllningsgrejen var det som att allting plötsligt syntes. Allting jag tänker.

Jag är rädd som fan.

Jag är rädd för att jag inte kan vara som jag är och inte som jag vill vara.

<>Jag är rädd för att jag inte är.

Jag är rädd för att jag inte finns. 

<>Det är en så äcklig tanke, så man skulle kunna göra vad som helst.

<>Och så hör jag dem säga:

<>- Hon är så dålig, det är därför hon måste skrika så högt och ha allas uppmärksamhet. Det är därför hon måste trycka ner alla andra och kalla dem fjortisar och fula saker. 

Först tror jag inte att de menar mig. Först tror jag att det är någon annan. En såndär person som är dålig. En såndär person som inte kan plugga och inte klarar av att få bra betyg och vara trevlig mot sin familj och vänlig mot sina kompisar. En sån som inte kan bete sig bland folk.

<>Sen ser jag att det är precis en sån person som jag är. Att allting stämmer in på mig.

Helt ärligt vet jag inte hur jag hade överlevt utan Ninas lilla kommentar.

Hon sa: Du är min idol.

Och det kan man tänka att det inte betyder något och att det är sånt som folk bara säger för att de vill ha ens uppmärksamhet.

Men det var något annat. Hon hade en motivering, och även om jag inte riktigt förstod den så betydde den något. Den betydde att jag gör något bra.

Jag är rädd för att de inte ser mig

För no matter how much jag tänker så kommer jag aldrig någonsin komma till någon slutsats.

det spelar ingen roll hur mycket jag skriker tvärt emot när jag inte är säker. Och då är jag ingenting. 

Jag är precis lika ingenting som alla fjortisar och morötter i världen. Bara fulare.

Ni ska förstå en sak.

Jag behöver inte vara vacker. Jag kräver det inte.

Jag kommer inte kunna bli vacker.

Men om jag kunde veta något.

Om mina tankar var speciella och värda mer än fjortisarnas.

Om jag kunde ha någonting som vägde upp deras skönhet.

Då skulle jag kunna leva med mig själv. 

Jag har aldrig haft någonting som gör mig speciell.

Jag har alltid velat vara någon.

Fast först trodde jag att jag måste vara som alla andra för att vara någon.

<>Det kanske var då som jag försvann.

<> 
<>

<><>Jag blir så förvirrad så det inte finns.

<><>Det är så äckligt att vara ingen.

<><>Det är så äckligt att vara fjortis.

<><>Och även om jag var vacker skulle det vara lika äckligt.

<><><>det är så äckligt att inte ha en åsikt och inte kunna tala för sig själv.

Det är så äckligt att inte våga spy upp skiten för att man inte vill att de ska se.

<>Det är så jävla äckligt att höra  det hela tiden

Jag kastar stenar i mitt glashus

Jag kastar pil i min kuvös

Och så odlar jag min rädsla

Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker

Där växer avund klar och grön

Och jag är livrädd för att leva

Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling, vi ska alla en gång dö

Det är så jag.

Och förlåt att jag citerar Kent i min blogg

Och förlåt att jag är precis som alla andra

Och förlåt att jag inte kan uppfylla mina egna drömmar för att jag är för rädd för vad alla andra ska säga

Och förlåt att jag säger emot mig själv

Och förlåt att jag slänger skit i ansiktet på alla jag älskar

Och förlåt att jag inte ens kan vara som jag säger åt alla andra att vara

Men det verkar vara allting som är kvar av mig 

Tre fysiska saker du attraheras av

1. Ögonen!!

2. Ryggen

3.Tummarna ;)

Tre av dina hobbys

1. Kramas

2. Äta

3. Filosofera

Tre saker du vill göra innan du dör

1. Leva (sorry att jag kopierar alla Barkis svar, men jag anser henne vara finurlig)

2. Skriva en bok som kan hjälpa folk att hitta någon form av sanning

3. Flyga

Tre saker du vanligtvis inte skulle erkänna

1. Jag överdriver ofta min egen smärta

2. Jag är egentligen jävligt korkad men ger gärna folk bilden av mig som smart

3. Jag är mer fjortis än de jag kallar fjortisar

Tre saker du tänker på just nu

1. Mitt liv som jag har failat totalt

2. Varför ingen ser det som är jag

3. Om det finns något som är jag

Tre affärer du handlar i

1. H&M

2. Ica

3. Blä på den här meningslösa skiten

Antingen har jag vuxit i från hela Grönan-grejen. Eller så är det bara det tillfälliga dåliga humöret som lurar mig.

Jag var där idag i alla fall. Och det var helt okej kul. Kändes möjligen lite meningslöst.

En chock var att jag träffade på massa människor från min gamla skola. Dock var det mer okej att träffa bekanta denna dag eftersom jag hade återfått förståndet och sminkat över den värsta skiten.

Att Nina gav mina bekanta små finurliga blickar gjorde i för sig inte saker och ting bättre. Men jag lever än.

Efter några timmar av ständigt omkringflygande i olika maskiner bestämde vi oss (till Ninas förtret) att bege oss på en promenad långt ut på Djurgården dit vi brukar gå med skolan. Den finska vreden var svår att utstå, men väl framme hade omständigheterna förmildrats en aning, och Nina gick nästan att kommunicera med. 

Efter att ha disskuterat dagens jävliga samhälle och alla dumheter som finns i världen och i olika människor så reste vi oss från marken och begav oss mot bussen.

Mina vänner köpte glass, men jag nöjde mig med en Festis utan sötningsmedel.

På bussen hände det mycket skojsigheter. Jag såg en P-look-alike och Nina blev slagen i ryggen av en så kallad "kärring".

Vid Slussen lämnade vi Johanna åt ödet och Lillis och Nina sällskapade mig ner mot Saltsjöbanan. När vi kommit in i det motbjudande tåget föreslog Nina att de skulle göra en snabbvisit i Saltsjö-Duvnäs.

Det resulterade i en mycket trevlig hemfärd för min del och en hel del underliga samtalsämnen.

<>Nu har jag lyckats skriva ett långt tråååkigt inlägg om en dag som faktiskt var riktigt rolig, och lyckats utelämna alla de roliga detaljerna.

<>Imorgon ska jag till skolan, och det kommer bli pest. Fast med lite trevligt sällskap och en kram från gulligull-Vicky så kan det nog bli riktigt angenämt.

I'll be your dream

I'll be your wish

I'll be your fantasy

I'll be your hope

I'll be your love

<>Be everything that you need.
I'll love you more with every breath
Truly, madly, deeply do
I will be strong I will be faithful
'cause I'm counting on
A new beginning,
A reason for living,

<>A deeper meaning

Jag tycker det är en fin text

Förlåt om det råkar vara fjortis

det råkar även vara JAG

Och jag tänker inte ändra mig efter andras önskemål från och med nu