Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anna - 14 maj 2007 16:06

Jag ska bli eremit

<>Jag tål inte folk

<>Jag klarar inte att bete mig bland andra människor

<>Och så har jag alldeles för höga förväntningar på hur de ska vara mot mig


<>Jag tänker skita i psykologen

<>Jag orkar inte det också

<><>Det tar bara massa kraft som jag inte har


Det finns bara en anledning att leva

Och den är död


Idag har jag lärt mig att säga:

Jag dödar min farmor på spanska

Fast jag har glömt bort det


<> --


Det är som att jag klättrar jättehögt upp

På lätta fötter

och allt runtomkring är blommor och vackra ljusa färger

Och sen slocknar solen och jag bara ramlar

I tusen år

Och sen när jag slår i marken är den inte mjuk och inte hård

och det gör inte ont

Och så vet jag inte vad jag vill längre

Minnet av blommorna och det vackra bleknar


Det känns verkligen som att falla

I magen

Och så vill man spy


Så tomt

Så tyst

Så ensamt


Idag har jag lyssnat på en av de otrevligaste människor jag någonsin mött

Jag blev helt förtvivlad


<>Det värsta är att allting kommer från det hållet

<>Jag kan inte göra något åt att det inte finns någon annan

<>Jag kan inte göra alla människor goda

Kanske är det bara jag som är fel

Eftersom att alla andra verkar ha det så klart för sig


Jag orkar inte vara som man borde vara

Jag orkar inte tänka på hur man borde bete sig

Jag orkar inte låtsas må bra för att hålla någon fasad

Jag är skit

Det är bara att inse

Jag vill bara lägga mig ner och leva så lite som möjligt

Äta och sova

Drömma

Dygnet runt


<>Jag skulle nog helst av allt vilja åka in på psykhem

<>Inte behöva tänka

<>För tankarna gör så ont


<>Om någon korkad människa får tag på min blogg kommer jag dö

<>De förstår ingenting

<>De tror att världen är enkel

<>De tror så mycket så det gör ont


<>Jag orkar inte mer nu 

ANNONS
Av Anna - 13 maj 2007 21:26

Nu har jag vart på 8-årskalas hos världens sötaste 8-åring och hennes världsbästa storasyster.

Grattis igen Tina!


Det är sjukt med min ångest.

Vissa småsaker kan jag gå omkring och må illa över i flera veckor fast de för vem som helst annars ser helt obetydliga ut.

Men när jag verkligen gör bort mig, då bryr jag mig inte alls.


<>Det känns så konstigt att få tillbaka den här ångesten. Det var så längesen jag brydde mig sist.

<><>Kanske lite bra.

<><>Jag lär mig i alla fall att uppskatta tomheten.


<><>Wake me up when September ends


<><>Jag är den största fjortisen.

<><>I alla fall om man räknar fjortisar som såna som inte har någon egen vilja eller personlighet och som är helt beroende av andra för att kunna leva över huvud taget.

<><>När jag tänkte igenom vad jag egentligen menar med fjortis så insåg jag att det är precis så som jag är.


<><>Det finns ingenting i mig.

<><>Bara blod och gul spya.

Ingen personlighet kanske


<><>Nej, det är inte sant

Jag vill inte att det ska vara så

Jag vill att det ska finnas någonting speciellt med mig

Jag vill att det ska finnas något som gör mig värd att leva


Blubb hur patetiskt det låter

Det är som att jag inte kan sätta ord på det

Det är det värsta

När det inte går att beskriva


Satan i bubblan


Idag var det en 8-åring som hette Hampus som räknade ut att jag kommer bli kär i 39 killar.

Det var ju lite trevligt.

Hoppas det slår in :)

Sen skulle jag gifta mig i år också. Hoppas jag får gifta mig med alla de 39 killarna, annars kommer jag bli jävligt besviken på ödet.


Så har jag träffar en annan 8-åring som hette Anna. Hon lärde mig hur man säger jävlar på teckenspråk.



<>Jag gillar barn


<><>Imorgon måste jag gå till skolan

<><>Hoppas det händer något drastiskt

<><>Något som ändrar hela min livssituation

<><>Det känns inte som det är så stor chans


<><>Kanske på eftermiddan


<><>FUCK IT ALL <><><><><><>

ANNONS
Av Anna - 12 maj 2007 11:02

Jag drömde att det var en panda i våran trädgård.

<>Det var en väldigt intressant och händelserik dröm, men jag minns inte så mycket av den.

<>När jag vaknade mådde jag lökigt.

<>Jag har aldrig haft så mycket ångest över ingenting förut.

<>Den här gången var det inte ens något jobbigt som jag har att se fram emot, och jag var inte ledsen över mitt värdelösa liv heller. Jag bara mådde skit.

<>Det var extremt obehagligt faktiskt, för jag kunde liksom inte få bort känslan.


Jag vill bara spy ut all ångest.

Spy och spy tills det inte är kvar någonting alls. 


<>Nu ska jag åka till stan med min syrra. Gulligull


<>Hoppas ångesten dämpas lite av det 

Av Anna - 11 maj 2007 18:16

Idag har varit en konstig dag

Jag har opluggat


Faktumet att jag har svikit Vickie äter upp mig.

Jag är en riktigt värdelös kompis.

Fullständigt värdelös.

Det sjukaste är att jag inte känner mig nedstämd ens när jag skriver det.

Det är som att jag tycker det är okej att vara en värdelös kompis.

Bleee


<>En sak leder inte till en annan.

<>Allting är en sak

<>Allting är ödet

<>Och om ödet säger hur det ska vara så är det så

<>Not to worry helt enkelt

<>allting löser sig


<>Det fisigaste är att när jag tänker på vad Gud tycker om mig så tror jag att jag bara oroar mig i onödan.

<>Jag är så van vid att allting bara löser sig.

<><>Det är lite sjukt
<>
Av Anna - 11 maj 2007 11:30

Jag är en tönt

En tönt, precis som vilken annan tönt som helst

Antingen respekterar du oss alla

Eller så respekterar du inte mig


Det finns inget som heter att hata andra

Då är det bara sig själv man hatar

För den perfekta människan står ut med allt 

Av Anna - 10 maj 2007 20:43

Den här dagen har varit ganska bra

Visserligen har skolan gått lite åt helvete, men jag har verkligen råd med det nu eftersom att jag typ kommer komma in på mina gymnasieval hur som helst.


På förmiddagen flummade jag och Johanna ganska mycket i ett av rummen uppe i gymnasiet.

Där skrev vi ned massa finfina citat på en whiteboard och läste lite NO också.


Citaten:


"Skit i allt

Lev fort

Dö ful"


"A woman without a man is like a fish without a bike"


"Jag är ett mumintroll och livet är Morran"


"Livet är inte den smärta som man undviker utan den man står ut med"


Citaten kommer från Djur and MIR, något kort på The English Shop, Johanna och mig.


Efter lunchen hade jag ett litet Pillow-ögonblick som var very nice, men tyvärr även insiktsfullt. Slutsatsen blir att Pillow inte är en bra kille. Åt minstone inte på den tillfälliga utsidan.

Jag helt säker på att det finns andra sidor hos honom. Men tyvärr är jag även ganska säker på att jag inte orkar leta efter såna.


<>Sen var det franska för mina söta vänner. Och Vicky hade först engelska, och sen gick hon och jag omkring och gjorde ingenting resten av eftermiddagen.

<>Det fick mig att må skit eftersom att jag visste att hon har mycket att göra och att jag förstörde allting för henne genom att slösa bort hennes tid. Ändå kunde jag inte förmå mig själv att plugga.


<>En sån människa är jag. Jag kanske lyckas bra i skolan, men älskvärd och vänlig är jag inte.

<>Jag kan inte vara snäll. Det är som att det inte är mitt öde.


Men tillslut kom skoldagen till sitt slut.


Det har även varit en viktig dag i mitt liv ur en annan synpunkt. Jag har nämligen gjort mitt gymnasieval.


Efter skolan åkte jag och Lillis till stan för att gå dit ödet förde oss.

Ödet förde oss till Kulturhuset, där vi tittade på en Astrid Lindgren utställning.

Vi har blivit riktigt kulturella jag och min söta vän.

Sen åkte vi hem till Lillis och fikade och skrev ut min gymnasieansökan i två exemplar.

<>Ett med Värmdö först, och ett med Södra Latin. Då hade jag fortfarande inte bestämt mig.


Sen åkte vi till Slussen och Lillis sällskapade mig när jag väntade på mitt tåg. När hon lämnat mig på tåget hände något som påverkade min framtid, troligtvis i tre år framöver.


<>Det kom en skitsöt kille, med Södra Latin-klädstil och satte sig mittemot mig.

<><>Hela vägen hem satt jag och tjuvkikade på honom, och så bestämde jag mig för att gå på Södra Latin.

<><>Jag är hopplöst patetisk :D

<><>I alla fall såg killen ut om Pillow ungefär, fast sötare. Han hade fräknar och lite mindre ögon än Pillow. Och så var han gullig över huvud taget.


<><><>Det sjukaste med det här är att jag hela tiden tjatar på alla mina vänner om att man inte ska dömma folk efter deras utseende. Och så gör jag det myself. Aja baja.

Men det är ju mest en psykologisk grej att jag får en bra känsla för Södra Latin och så.

Okej, nu låter hela grejen bara så patetisk. Men i min hjärna var det väldigt logiskt när jag gjorde mitt val.


Nu ska jag också skriva om min söta syster som i denna stund har lagt beslag på min nya ELLE, och sitter här bredvid och bläddrar förnöjt.

Hon är en gullunge, och den här eftermiddagen har jag suttit och pratat mycket med henne, vilket har gjort mig glad.

Häromdagen följde hon med mig på en liten promenad ner till vattnet för att mäta pH-värde, och då var det också mysigt. Därför måste jag hylla syskonkärlek med en bild på min söta syster.

Nu har jag ingen bild på hennes söthet, men jag lägger in en där hon ser lite fjortisaktig ut, så får ni nöja er.


Blubb på er alla.


PS. Jag är bäst, för jag kommer kanske få 315 i slutpoäng, men det spelar ingen roll. För det får ingen att tycka om mig. Och det gör mig arg!

Puss puss puss

Av Anna - 9 maj 2007 15:56

Allt är bara svart nu

Jag trodde att det skulle gå över ganska snabbt, men det gör det inte.


Det är inte jag längre.

Frågan är väl egentligen om det någonsin har varit jag.

Jag orkar inte tänka på det.

Jag vill spy.


<>Jag kommer inte klara mig.

<>Jag räcker inte till som jag är, och det tar död på mig.


<>Södra Latin, Nacka eller Värmdö

<>Hur jag än gör kommer jag att ta livet av mig tillslut.

<>Jag orkar inte vara så underlägsen och värdelös.

<>Jag orkar inte titta på alla söta människor som är så bra.


<>Jag kan inte riktigt förklara det.

<>Det är bara ingenting.

<>Jag känner mig sådär gråblå inuti.

<>Precis samma färg och temperatur som vattnet.


Vi var på Skansen idag med skolan.

Jag lyckades vara korkad och glad fram till typ halv elva. Sen bara försvann allting.


På morgonen och igår kväll var ändå det värsta.
Då var det bara skit.


Jag vet att jag inte borde förstöra mitt liv på grund av mina tillfälliga depressioner, men det känns inte så.

Det känns inte som det är någon idé att fortsätta över huvud taget.


När jag inte är i de ledsna perioderna så tror jag verkligen att jag ska kunna bli något meningsfullt och fint. Kanske till och med vara lycklig.


Det är våldsamt nu också.

Så fort jag blundar ser jag våld.

Jag vill klippa, skära, krossa, spräcka, bryta och förstöra.

Men jag är alldeles för mesig.

Det enda jag klarar är att såra de som minst förtjänar det.

Och dem sårar jag med ord.



Sen skulle jag träffa Anni, Nina, Johanna och Alice. Och det gjorde jag. Men inte ens de kunde göra mig glad.

Jag bara sjunker.


Det bästa jag kan göra är att skada mig själv ordentligt.

Om jag krossar skallen kanske skiten rinner ut.



Om jag bara skunde slå sönder allt.

<>Om jag bara kunde bryta deras mönster.

<>Allt som alla ler åt gör mig galen.


<>Det var nog precis efter jullovet som jag slutade gå på egna ben.

Jag måste alltid hålla i någon.

Om jag inte gör det tynar jag bort.

Om jag inte får lite kraft från någon annan dör jag inuti.

Min själ håller på att förmultna eller något.

Ruttna.

Det är som en sjukdom.


Jag skulle vilja sjukskriva mig på grund av depression.

<>Bara släppa allting och ligga i någon säng som en annan liten tönt. Och hela dagarna ska någon sitta bredvid mig och säga att jag är bra och försöka bryta ledsenheten.

Och jag ska inte behöva tänka själv eller göra någonting. De ska bara veta vad jag behöver hela tiden.

Och sen ska det plötsligt verka som att livet var väldigt roligt.


Fan ta Södra Latin, och psykologutbildning och resor runt jorden och kloka tankar.

<>Det är som en yta.

<>Som en filmduk där hela livet spelas upp.

<>Och de ser bara duken.

<>Sen är det blod och spya och ett äckligt virrevarr av känslor och förvirring på andra sidan.

Och ibland försvinner allting, och på min sida av duken är det bara vakuum.


<>Och när jag ska förklara genom duken låter allting så patetiskt.

<>Och alla skrattar.

Och så ser jag tjock och ful ut.

Som ett troll.

Som någon som tränger sig på som ingen vill ha att göra med.

Och så skriker jag att jag är olycklig och försöker sätta ord på blodet.

Men det går inte.

Alla tror att jag gråter över det som syns på duken. Fast ingenting verkligt egentligen syns där.


Och sen vill jag skrika högt och länge och skära sönder duken.

men jag vet attt folk skulle bara hata mig ännu mer då.

Jag skulle bara förstöra varje chans att någonsin komma tillbaka.

Och sen blir det grått

och jag försöker vara tyst

och jag försöker vara som de är och som det är bra att vara

och allt är så livlöst

och andetagen gör ont

Och jag är ännu gråare

ännu fulare

och ännu större


Och jag försöker göra någonting som ska verka vettigt

Och kravla mig ut

Men jag ser ingenting

och allting är så grått inuti så världen tappar konturerna

Och jag säger helt fel

Och jag gör fel och är konstig

och jag känner inte igen mig själv

följer bara någon svag, grå vind


och ingen kommer orka läsa allt men de vill väl inte veta

och ingen bryr sig egentligen

och ingen vet

och jag bara önskar att jag kunde gå sönder


Och jag tror på änglar

För jag tror att en dag så kommer det komma någon och rädda mig

Och sen ska jag komma till en plats där det finns såna som jag

Och ängeln ska le

Och kanske inte vara så som jag trodde

Men ingenting ska bli grått igen då

För ängeln ska hjälpa mig till en plats där världen är av blod 

Av Anna - 7 maj 2007 17:50

jag är rädd för att jag inte kan prata normalt med folk längre

Jag bara skriker ut massa skit som jag inte står för

Jag bara gör bort mig


Jag vet inte vad jag ska göra 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se