Alla inlägg under augusti 2007

Av Anna - 28 augusti 2007 23:46

<><>Harald är den underbaraste

<><>Finns ingenting annat

<><>Mitt problem är att jag har svårt att  bry mig om något annat

<><>Det känns inte värt det

<><>Fast på vissa sätt är det bra

<><>Man blir inte lika nervös och stressad

<><>Man kan ta lite lätt på livet


<><>Jag har adopterat buddhismen nu. Det lilla jag känner till av den följer jag troget. Jag gör allt för att bli som Dalai Lama förespråkar. Lycklig.


<><>Jag saknar Torquay lite grann.

<><>Jag saknar mest av allt Harald, fast det bara var en timme sen jag sa hejdå till honom i Märsta.

<><>Jag dör

<><>Nej, jag lever

<><>Jag lever ett väldigt levande liv

<><>Men just nu känner jag jävligt mycket för förändring

<><>Inte för att jag vet hur förändringen skulle vara

<><>Kanske det där med husvagnen


<><>Eller något


<><>Kanske vill jag trots allt bara fortsätta leva där jag är nu

<><>Det känns mer som att det är någon mental tröskel eller något

<><>Några spår av smuts som sitter kvar

<><>Jag ska bli ren

<><>Ren buddhist

<><>hm, jag ska nig lära mig stava buddhist också.

<><>Är lite tveksam till nuvarande stavning


<><>Jag vill plötsligt inte

<><>Det känns som att allt det lyckliga glimmret försvann från världen

<><>för två sekunder sen var allting relativt lyckligt

<><>Nu känns det tomt


<><><>Jag tror jag såg Anna när vi väntade på Märstatåget idag. Måste förhöra mig om det imorgon. Anna verkar som en mycket trevlig flicka. Nora med. Pelerin, Josefin och Sofia är det. En hel del andra med.


<><><><>Gråt

<><><><>Ska kanske telefonera till Eksund

<><><><>Om de inte dödar mig


<><><><>Imorgon ska jag be Johanna om hjälp med en för tillfället mycket central fråga i mitt liv

<><><><>Svaret kan innebära en jävla massa trassel

<><><><>eller en liten lättnad

<><><><>Låt oss hoppas på lättnaden


<><><><>Idag fick jag en bok att läsa på engelskan.

<><><><>Men hur som helst så orkar jag inte skriva mer nu.

<><><><>Ska telefonera eller möjligen läsa lite.


<><><><>(Läste Bulgakov imorse och hittade våra gamla Göteborgsbiljetter. Snyft snyft. Livet är en stor liten sak. Mycket varierande i känslor. Tänker på Heddan. Henne ska jag fika me på torsdag. Längtar dit.)


Kom nu på en ännu viktigare fråga jag måste ställa till Johanna. Den är fan ännu mer central i mitt liv. Oj, det där var en fet diss, men eftersom ingen (inte ens de berörda dissade) kommer fatta vad det handlar om så bryr jag mig inte om att radera det hela. Nu börjar min blogg verkligen arta sig. Ingen flams längre.



Haha, kom nu på ett mycket passande bandnamn åt Nina. Jag ska föreslå saken för Miss Barketorp imorgon när vi då förhoppningsvis möts på ryskan. Let's hope att hon bekantar sig med Pelerin och inte leker asocial eller något. Men det vore väldigt olikt Johanna, känner jag. So, not to worry.


Jag må inte vara något engelskageni. Men försöka duger.


Måste avsluta saken med att Harald är alltet. Bara för att det är honom det egentligen skulle handla om. Men jag insåg att jag aldrig skulle lyckas fånga den känslan i ord. Det är för någon som inte tappat halva sin ordförråd på grund av plötslig hjärncellsutrotning.<> Eller något i den stilen.


Good night 

Av Anna - 27 augusti 2007 18:31

Jag lovade henne att jag skulle skriva idagSöta Tannaz! Jag blir så lycklig av att hon verkligen vill läsa min blogg. Du är världens sötaste Tannaz!!!Var nämligen på Lessan igen, eftersom jag inte lyckades träffa någon söt 9:a förra gången. Mina classmates tycker jag är galen som springer tillbaka till min gamla skola hela tiden och tjatar om vilken bra människa Niklas var (och är). Men de får tänka vad de vill.Jag är lite stressad över livet.Dalai Lama har helt rätt. Det handlar inte om vad man har, utan hur man ser det man har. För mig brukade det mest handla om vad jag inte hade. Och egentligen gör det nog fortfarande det.Jag tänker i alla fall bestämma mig för att vad jag har nu är alldeles lagom. Så länge Harald inte drar åt helevete i alla fall. Och jag tänker verkligen jobba på att vara glad och nöjd med nuet.Jag tänker ta upp mitt gamla wannabe gitarrspelande också. För idag hade jag nämligen musik och insåg hur kul det kan vara. Jag insåg dessutom för några dagar sen att kulturmänniskor är den roligaste typen av människor generellt eftersom att de kan skapa känslor. Dessutom har jag erfarenhet av att de ofta är trevligare och mer intressanta än andra människor. Och om jag nu ska gå på Röda Stalin som faktiskt är en musikskola, så varför inte försöka lära mig lite på den fronten med. Jag behöver ju inte försöka hålla nivån med musikarna direkt (det kommer bara leda till djup depression), men kunskap är glädje. Som någon klok människa sa.Jag tror att jag kan finna det mycket trivsamt att lära mig lite gitarr. Bara jag inte stressar mig själv för mycket.Om jag seriöst ser mig omkring och tänker på mitt liv och min framtid, så känns det just nu som jag är så lycklig som jag kan bli. Men sen visar det sig att även om min framtid känns ljus och jag har uppnått det mesta som jag ville med livet förut så kan det inte hjälpa mig att vara lycklig just i nuet. Jag kan inte njuta av det nu.Den känslan betyder något. Den betyder att jag kommer att behöva pussla in den i min sanning och sen kanske jag har en filosofi of my own.Nu ska jag fortsätta att berätta om min mycket intressanta dag.Jag och Sofia kom fram till att måndagar är rätt bra dagar eftersom vi slutar klockan 13.20 och vi bara har musik, svenska och engelska på hela dagen. Vilket innebär att det är en (med Sofias ord) rätt soft dag.Jag börjar längta lite till att läxor och grejer ska komma igång på allvar. Det känns lite lamt just nu, och det blir jag bara orolig av. Fast jag antar att jag kommer få så jag tiger inom några veckor.Jag har matteprov om inte länge alls. Fast jag känner egentligen inget behov av att träna inför det. Det mesta av det provet ska handla om är sånt jag redan känner till, och de få saker jag är lite osäker på kommer vi repetera på lektionerna.Svenskan är altid lugn. Den är liksom ändå bara rolig.Engelskan kan kanske bli lite knepig, men jag har oväntat nog börja gilla den mer än spanskan till och med. Så den känns inte särskilt tung den heller. Jag tror att språkresan fick igång flytet i mitt språk trots allt.Spanskan är nog det krångligaste. Den kommer vara hård. Men går det käpprätt åt helvete så sumpar jag den helt enkelt. Den är inte hela livet trots allt.Ryskan är underbar. Så underbar att jag knappt behöver nämna den här.Samhälle är engagerande, och Sture är mysig som tusen bulllbakande mormödrar. Men det finns lite nervositet inför Ungdomsparlamentet, som är någon energikrävande sak som min klass ska delta i.Historian kommer kanske få lida lite av att jag måste gå upp klockan 06.00 för att komma i tid till den. Men jag tror jag klarar det.Idrott är väl inte min starkaste sida just för tillfället. Jag har en kondis på ungefär 0,0002% av en normal människa. Med risk för överdrift. Och på fredag ska vi springa någon testgrej som typ är betygsgrundande.Jag får väl träna någon gång i framtiden.Orkar inte ännu.Jag stör mig på att det finns så mycket jag vill göra som aldrig hinns med. Och förstås att Haraldjefveln bor så långt bort.Men allt är en bit av vad jag kallar livet. Livet i mina ögon. Och om jag bara ska tjura över det som inte är perfekt så blir det ingen tid för lycka. Oavsett hur perfekt jag ser ut för en utomstående.Älskar er alla!(eller önskar i alla fall att jag kunde göra det, så att jag kunde vara en sån tuff gubbe som Jesus till exempel eller ännu hellre Buddha)Puss MinaPS. Om nu någon människa som jag inte vill göra bort mig för läser det här så vill jag bara påpeka att jag inte på något vis påstår att jag är perfekt. Jag menar bara att jag inte tänker sträva mot det längre, för jag tror inte det leder till lycka.Och en sak till. Jag står inte för vad jag har skrivit tidigare i den här bloggen. Jag tror att den jag är just nu inte längre är samma person om tre minuter. Ännu mindre om tre veckor. Man kan ju inte beskylla den ena för vad den andra har skrivit.

Av Anna - 21 augusti 2007 19:00

Jag tänkte blogga igår. Men sen hände något annar som gjorde att jag inte orkade.

<><>Jag var på Lessan efter skolan idag och träffade Niklas och Jonas och Anni Markkanen och några random andra lärare. Pillow med tyvärr. Det varväldigt pinsamt i och med att Harald var med.

<>Pillow är en mycket genant bit av mitt förflutna. Om jag måste acceptera att jag är samma person som hade den där sjuka besattheten så kommer mitt självförtroende droppa ner i botten och jag kommer deppa sönder.

Man måste få förändras. Man får inte titta för mycket på det förflutna, för det går ändå inte att förändra. Möjligen kan man ta hjälp av det för att inte göra om samma misstag.

 I alla fall var Urinturkan med, och hon ville jävlas genom att stänga dörren framför oss. Då dog jag. Urinturken sa koden i alla fall, eller om det var Pillow. Det tyckte jag var lite schyst. Jag vet inte om de kände igen mig. om de hade gjort det så hade de troligtvis inte sagt koden.

De är seriöst dumma i huvudet. Så jävla typiskt dem. Kan inte ens roa sig på ett någorlunda acceptabelt sätt. Utan måste driva med folk som är typ "svaga" eller något. Jag orkar bara inte.

Dum som jag är försöker jag fortfarande bortförklara det med att Pillow kanske är en fin människa. Jag vill liksom släta över min pinsamhet där långt bak i historien.


I skolan idag var det lite bra, antar jag. Fast just nu mår jag pissigt.

Jag tror att det är för att allt bara går för bra, och då vill jag hitta ett fel någonstans. Men kanske är det faktiskt något som är fel. Jag vet inte. Jävligt förvirrande är skiten i alla fall.

Jag hade Historia första lektionen. Med någon liten söt tant som verkade trevlig, eller i alla fall okej. Jag var nästan försenad, bussjäveln hade skitigt i att komma så jag gick upp tidigt i onödan.

<>Sen hade jag Samhällskunskap med någon astuff gubbe som hette Sture Olsson, tror jag. Han är nog min favvolärare på Röda Stalin än så länge.

Sen var det nog lunch eller något. Gud så tråkigt med en redogörelse för hela min dag.

<>Jag hade spanska och dubbeltimme i matte också. Jobbigt som helvete. Imorgon är det ryska för första gången.

<>Lite pirrigt. Hoppas ryskaläraren är en trevlig och bra person och att ryskagruppen är bra. Jag kommer missa minst en ryskalektion inom en snar framtid för att jag ska till tandläkaren, och sen är det SMK-spelningen som har insläpp en halvtimme innan vår ryska är slut. Jag vill inte skolka. Jag tänker verkligen göra mitt bästa i gymnasiet. Inget mer, men precis mitt bästa.

<> 

<> 
<>Haralds lukt är kvar här.

<><>Man kan inte förklara den.

<><>Jag älskar den lukten. Den är typ trygg och mysig och allt.

<><>Han var tvungen att åka hem. Vet inte riktigt varför, men nånting var det. Det känns tomt.

<><>Jag vill inte att sommarlovet ska ta slut. Jag orkar inte riktigt börja skolan. Det känns som att allt är okej, men det är bara en sak för mycket hela tiden.


Jag vill åka iväg i en husbil med Harald och Johanna.

Åka runt i Sverige och typ bo i skogen.

Jag är trött på världen.

Kanske kan jag hitta på något avslappnande på höstlovet.

Något så underbart lugnt och kravlöst

Äta mat och tälta eller något

Mys!


<><>Nu blir jag galen. Jag vill inte ha varit en sån liten meningslös skit som skriver tusen blogginlägg om Pillow.

Det är PATETISKT!!!

Och Harald är inte här, så han kan inte bita mig för att jag skrev PATETISK. Haha, känn på den du lilla lantis!


<>Så har jag producerat ännu ett alldeles för långt blogginlägg. Om någon berättar för mina klasskompisar om den här bloggen dödar ni mig. Bara så ni vet. Jag vill vara en ny människa. Inte behöva tänka på vem jag brukade vara.

<>Gymnasiet är nog perfekt nu. Även om det är lite svårt att vänja sig. 

Av Anna - 13 augusti 2007 21:03

Wintz påpekade att jag inte har bloggat på ett tag. Det har hon rätt i.Kanske behöver jag lite ventiler, kanske kommer det bara göra mig mer galen.Den som lever får se.Idag har jag kommit på ett faktum:Man lever troligtvis fler än en gång, och troligtvis glömmer man sina tidigare liv. Men inget hindrar en från att göra det här livet värt att minnas.Där misslyckades jag totalt med att förmedla den känslan som jag menade att förmedla.Tror inte att jag kommer orka förmedla den heller, så jag skiter nog i saken.Jag sitter egentligen och väntar på att Harald ska se klart på "Fight Club" så att han kan ringa mig. Han är världens sötaste och bästa.Nu kom jag på att jag saknar Niklas Ingelin.Han brukade ju uppenbarligen läsa min blogg.Jag tror jag ska hälsa på de söta små vännerna på Lessan inom en snar framtid.Jag börjar på Röda Stalin på torsdag och det känns som om jag har domedagen framför mig.Eller något.Det känns som jag har blivit sämre på att blogga. Stressigt.Den här sommaren har varit förjävlig på stresspunkten.Jag vet inte om jag orkar formulera mina tankar. Kanske vore det bra. Det känns som om något är på väg att ta form i min hjärna. Fast kanske ska jag inte släppa fram det.Albert säger att jag är cool. Nu blir jag glad, och bloggen tråkig.nu ringde Harald.Hejdå!

Skapa flashcards