Nu blir jag rädd

Fast hon verkar leva

Jag och Totten har just vart vid bryggan

Jag ska lägga in bilder från det sen

Man kan inte leva på dagen

Det är alldeles för ljust och varmt och äckligt

Igår pratade jag och Johanna om världen, livet och sanningen.

Även om känslan inte går att behålla så finns det ändå något slags minne kvar i mig.

Det är skönt som fan

Jag lärde mig en sak också.

Orden räcker inte till för att beskriva en känsla direkt

Man måste beskriva den indirekt för att kunna förmedla den över huvud taget

Det är typ därför alla mina deppinlägg alltid ser så patetiska ut

<> 

Jag ska försöka börja skriva indirekta förklaringar på allt

Det är bara att det är så svårt att hitta fin symbolik

Nu känns det lite fisigt för att jag inte har pluggat någonting på många veckor, och jag vet att Johanna sitter hemma och skriver för fullt på någon NO-grej som ska ge henne MVG.

Jag vet också varför jag inte gillar NO nu, men jag orkar inte redovisa hela saken, för jag vet inte vad det skulle vara för mening med det.

Jag tror att jag ska sluta blogga, för hela grejen försämrar typ mitt skrivande i det stora hela, och dessutom är det jävligt meningslöst.

Jag ska istället försöka ägna min tid åt något meningsfullt. Om jag hittar något som jag orkar göra...