Alla inlägg den 9 februari 2007

Av Anna - 9 februari 2007 18:14

Nu har jag läst några av mina underbara söta omtänksamma vänners bloggar och insett vilken hemsk människa jag är.Jag bara stöter folk ifrån migoch är taskig i onödanoch orkar inte ställa upp när de behöver migoch räknar med att de ska offra allt för mig fast jag inte gör det för demJag är ju helt sjuk i huvudet.Förlåt för att jag inte är snäll mot erFörlåt för att jag aldrig orkar göra någontingFörlåt för att jag hela tiden klagar över mina egna problemFörlåt för att min blogg och allt jag säger bara är fullt med självömkanFörlåt för att jag skriver såhärJag förstår om ni skiter i mig. Det är lugnt vad jag skulle ha gjort.Jag skulle vilja säga att jag bryr mig om er väldigt mycket, men jag fattar hur falskt det låter när jag aldrig visar det.Jag vet inte vad jag ska göra.Det är som att jag inte klarar någonting. Och det är inte bara för att vältra mig i självömkan. Det är fakta.Basket - NejVänner - NejFamilj - NejSkolan - Nej, och det blir bara värreTräning - NejLycka - NejSjälvkänsla - NejHarmoni - NeverINGENTINGGetting my point?Jo, jag kom förresten på en sak. Jag kan skriva. Jag kan förmedla en känsla med ord. Det är jag väldigt bra på.Problemet är bara att jag inte har något intressant att förmedla. Så där rök den förmågan också.Sucka inte åt mig. Jag vet redan allt som är fel. Att jag inte borde dela med mig av mitt självhat.Att andra människor inte orkar höra om mina problem.Att jag inte fattar var gränserna går.Det är helt sant. Jag fattar inte ett skit, och kan därför inte klara av att leva som en respektabel människa.Om du kommer på något positivt får du dock gärna höra av dig. Det är kul med variation :DPuss

ANNONS
Av Anna - 9 februari 2007 17:40

Jag tränade inte idag.Jag utvärderade inte ordentligt.Jag har inte gjort någon av mina enorma läxor.Jag har inte planerat något roligt i helgen.Jag vill bara dö.Okej, Mina överdriver som vanligt. För jag ska faktiskt på bio med Elin och Elsa idag eller imorgon. Men jag känner mig ändå som en looser.Jag fattar inte vart min livsgnista har tagit vägen, men den är i alla fall inte kvar här.Jag orkar inte göra någonting, knappt ens glömma.För några dagar sedan insåg jag en sak om mig själv.Jag vet visserligen ingenting om vad smärta, sorg och rädsla är. Men jag är ändå ganska säker på att jag är mer rädd för att sitta fast. Att ingenting ska hända, någonsin. Och ändå orkar jag inte.Jag fattar inte vad det är för tillstånd jag har hamnat i.Jag ska hoppas på min psykolog. Och på något annat med.Sen så ska jag sluta oroa mig också. Det för bara dåliga saker med sig.Puss

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se