Alla inlägg den 17 januari 2007

Av Anna - 17 januari 2007 20:00

Det gör ontSmärta utan smärtaDen värsta smärtanJag vill inte skada mig självInte gråta som alla andraJag vill klösa i dig tills det blöderJag vill att du ska skrika och gråtaJag vill skada digBara för att du aldrig förstårAtt smärta utan smärta existerarBara för att du alltid är så vackerUtan att fråga mig om lovDu har ingen rätt att tycka att jag är misslyckadFör det är jag som bestämmer hur jag vill varaDu har ingen rätt att se på mig sådärSom om jag inte har några känslorDu har ingen rätt att dömma migÄven om det ser självklart ut i dina ögonDu har ingen rätt att tycka att jag inte är precis som duJag är precis som duOch du skulle kunna vara likadan som jagMitt öde kan drabba dig när som helstIngen går säkerOch inuti är vi alla likadana------Och en hälsning till Kim:Jag fattar vad du menadeAll människor är likadana innerst inneAlla tänker samma tankarVem som helst hade kunnat vara jagTack till Tannaz för att hon är mitt ljus i mörkret!-------------------

Av Anna - 17 januari 2007 17:48

Jag har stor fet deppoperiod.Det är inte alltför trevligt faktiskt.Det jobbigaste är ändå att jag hela tiden blir frustrerad och vill slå och sparka på saker.Det känns så hopplöst med allting.Jag har helt slutat tro på mig själv, och det börjar gå upp för mig mer och mer vilken enorm tönt jag är.Jag har inget liv, och jag kommer aldrig få något heller.Jag är bara för dålig för att vara lycklig.Ingenting går bra just nu.Jag tränar inteJag äter för mycketJag hatar mitt utseendeoch skolan (det vill säga vårt teknikprojekt) rör sig inte över huvud taget.Jag är alldeles för mesig för att ta livet av mig.Kanske är det bra.Fast det känns inte riktigt så.Jag vill sova och aldrig vaknaJag hatar världen och jag är elak och vresig mot allaMen egentligen hatar jag bara mig självoch att skrika och slå alla jag tycker om får mig bara att känna mig ännu mer meningslösI HATE MYSELFJag vill DÖVet inte ens vad jag ska skriva.Ingenting kommer göra någon skillnad, men jag skriver ändå. För jag har inget annat att göra.Jag orkar inte leva mer nu.Jag fattar inte varför jag anstränger mig över huvud taget. Allt går ju ändå bara åt helvete.Jag har inte lyckats med någonting i hela mitt liv.Jag är ful, äcklig och meningslös.Jag kan inte ens bete mig som vanligt folk.Jag kan inte ens leva normalt.Jag kan inte prata fint.Jag kan inte göra folk lyckliga.Jag kan inte ens säga saker som folk intresserar sig för.Det är kallt.Inte bara inuti mig.Det är kallt på riktigt.Jag fryser hela tiden.Jag fattar ingenting.Jag orkar inte försöka mer.Men jag orkar inte sluta heller.Jag kommer fortsätta som vanligt. För jag är en liten jävla mes.Jag kommer fortsätta göra bort mig för alla i min närhet.Jag kommer fortsätta misslyckas med allting och förstöra för alla.Jag kommer dö långsamt.Fast jag kommer aldrig dö.För jag är en liten mes som inte vågar.Fast jag kanske skulle våga om det gick att dö på något smärtfritt sätt.Det verkar så äckligt med smärta. Jag skulle bara svimma av vämjelse.Jag hatar mig själv och jag hatar alla snygga människor som verkar så trevliga från början men som inte ens kan nedlåta sig att prata med en när de märker att man är lite sjuk i huvudet.Jag hatar allting.Fast jag vet att det bara är jag som är ful och att det bara är mitt fel att allting ser så hopplöst ut.Men jag kan inte hjälpa det.Jag håller fast vid hoppet.Jag fortsätter inbilla mig att jag kanske klarar något i alla fall. Och att det bara är alla andra som är elaka och korkade och dåliga.Jag vill inte vara jag.Jag vill inte förstöra världen.Jag vill försvinna.Kanske får man börja om efter döden.Kanske får man födas på nytt och försöka igen.Jag hoppas det.Men det kommer bli en så jävla lång väntan.Jag fattar inte hur jag ska stå ut.Men jag vet inte hur jag skulle klara att göra slut på det nu.Hur gör man liksom.Jag skulle först behöva skriva något till min familj och alla mina kompisar om att det inte är deras fel och att jag är lyckligare när jag slipper hela skiten. Skriva så länge så att de fattar att de kan fortsätta leva lyckliga perfekta liv och inte behöver besvära sig om mig.Men det tar så lång tid att skriva så folk verkligen fattar. Sedan måste jag komma på något bra sätt att dö på.Och så måste jag vara modig också.Gud, det låter så sjukt. Jag är så sjuk.Jag kommer ändå aldrig våga ta livet av mig.och sen kommer alla komma och låtsas att jag visst är värd att leva och säga att jag inte ska tänka sådär.Men hur fan ska man tänka då?? Jag har faktiskt ingen lust att låtsas vara meningsfull längre.Det kommer bli så pinsamt.Jag skäms för att jag är så misslyckad.Jag skäms för att jag hatar mig själv. JAg skäms för att jag inte är sådär lycklig som alla andra. Jag skäms för att de tycker att jag är så sjuk i huvudet.Jag skäms för att jag lever fast jag borde vara död.Jag förstår mig inte på Gud. Jag förstår mig inte på någonting.Det är så jävla orättvist att vissa människor ska vara mycket sämre än alla andra och inte klara av att agera normalt.Säkert är det något straff för att man har varit elak i ett tidigare liv. Fast det finns ingen ondska.Alla gör sitt bästa hela tiden. Alla försöker leva lyckligt. Och ingen skadar någon annan medvetet om de inte själva mår skit.Jag menar, det kan man ju inte kalla ondska.Kanske får man födas som en misslyckad människa om man föddes som en lyckad i sitt förra liv.Men på något sätt känns det som mitt misslyckande sitter i min själ. Det är inte bara min kropp som är ful. Hela jag är värdelös och missanpassad.Det finns ju fula människor som ändå är lyckade liksom.Nu vet jag inte vad jag ska göra. Fast det vet jag visserligen aldrig. Jag försöker komma på någonting som man skulle kunna tycka om med just mig. Men deprimerande nog gör jag ingen upptäckt.Om jag träffade en person som var som jag skulle jag inte heller vara så intresserad.Det skulle vara en person som är så perfekt att den letar efter fula och värdelösa saker att väga upp all lycka med. En sån kanske skulle ha användning för mig.Men förmodligen existerar inga sådana människor.Jag vill förstöra allting vackert för att jag inte får njuta av det. Jag vill chockera alla lyckliga människor med min fulhet.Jag ska förstöra världen.Jag borde nog bara dö.Just nu vill jag bara sova.Men klockan är bara tjugo över sex, så det är nog lite tidigt för det.Varför lever man?Varför lever jag när det är så tråkigt?Jag tror att min deprission kan ha att göra med att jag har tappat matlusten.Jag kan inte äta. Åtminstone kan jag inte njuta av att äta. Det låter kanske som ett ynkligt problem. Men det är väldigt jobbigt. I alla fall för mig.I mina ätstörningsperioder har jag extra stort bekräftelsebehov. Jag blir helt sjuk i huvudet.Jag tolkar allting som folk gör som kritik mot mig. Jag ser i allas ögon hur de avskyr mig och blir spyfärdiga så fort jag kommer i närheten.Så blir jag mycket mer skrikig och uppmärksammhetssökande. Jag vill att någon ska se på mig utan att hata mig.Kanske är det inte ens inbillning. Kanske sitter någon jag känner och läser det här och tänker att jag är en tönt som tror att det bara beror på att jag är deppig. Kanske tycker verkligen alla att jag är så värdelös så man kan spy, och kanske skrattar de åt mina desperata försök att få bekräftelse.Jag känner deras hat. Jag känner det hela tiden. Och ibland kan jag också må illa av mig själv.Men hur ska jag veta ifall det stämmer eller inte?Folk ljuger hela tiden. Hur ska jag kunna veta när de talar sanning?Det finns en jävla massa hopp i människor. Jag tror det är någon slags överlevnadsinstikt.Jag kan inte se mig själv som ful hela tiden.Skratta hur mycket ni vill, men ibland är jag faktiskt nöjd med mitt utseende.Jag skäms som fan över det nu. Men ibland gör jag inte det.Ibland kan jag verkligen tro på dem när de säger att jag är söt. Fan vad de måste skratta.Fan vad de måste håna mig för att jag sitter och tror att det finns något hopp för såna som jag.Men det är väl bara bra. Då skapar jag i alla fall någonting som inte är negativt.Ibland tänker jag att jag ska skita i vad folk tycker och bara låtsas att jag är snygg hela tiden. Men det funkar aldrig. Det går liksom inte att lura in det i sin hjärna. Det bara funkar inte.Hela den här texten är så töntig. Jag dör på mig själv.Men den är i alla fall på riktigt.Kanske de slutar skratta när de fattar att jag också tycker illa om mig själv.Men troligtvis inte.Troligvis skrattar de bara ännu mer då.De ser ännu tydligare hur misslyckad jag är.Jag orkar inte bry mig.Men jag har inget val.

Skapa flashcards