Alla inlägg den 10 januari 2007

Av Anna - 10 januari 2007 18:29

Faktiskt

ANNONS
Av Anna - 10 januari 2007 17:34

Nu sitter jag i mitt rum på en stor härlig kudde som min mor har sytt till mig. Jag har tänt båda mina doftljus också (jag fick ett till av Michaela idag) och det luktar underbart. De passar faktiskt bra ihop de två lukterna. Fast jag börjar få lite ont i huvudet. Jag fick ett par jättefina örhängen av Annie idag också. De ska jag ha på mig imorgon.Fast då ska vi spela badminton, så jag vet inte riktigt hur det blir med den saken. Å andra sidan ska vi säkert tillbaks till skolan efteråt.Jag har kommit på en ny sak att tro på. Nämligen att alla människor är vackra.Okej, det var ingehn ny sak. Men jag tror på den på ett nytt sätt nu.Jag känner det verkligen i hjärtat. Om man nu kan känna så.Jag känner att man kan välja nästan vem som helst. Bara man försöker tillräckligt mycket så kan man lära sig att förstå och älska den människan.Usch, ge mig inga exempel. Då kommer jag bli tvungen att medge attt min teori är felaktig, vilket i sin tur kommer resultera i att jag får stora depressionen.Det är supermysigt i mitt rum just nu. Kanske beror det på att det är så välstädat så att man ser mer än 40% av golvytan. Eller så är det för att jag har mysig belysning, med levande ljus och julstjärna och allt.Jag vet inte vad jag ska tro om världen. Jag skulle verkligen vilja se den ur ett nytt perspektiv. Träffa någon som ser allting annorlunda, men som ändå förstår mig. Som ändå orkar lyssna så pass mycket att hon/han förstår.Det verkar inte finnas några såna personer. Och jag inser att jag är tvungen att antingen ge upp Pillow nu eller ta tag i saken. Jag kan inte springa om kring och skrika ut min besatthet som en annan liten tönt.Från och med nu är jag inte töntig längre. Från och med nu är jag inte längre ful.Världen får säga vad den vill. Logiken får visa på vilka självklara bevis som helst. Jag tänker inte acceptera migsjälv som en tönt. Jag är ingen tönt. Jag är lika mycket värd som alla andra!Det kommer inte hålla i sig särkilt länge det där löftet...Suck och stön för alla vilsna själar. Kanske är det migsjälv jag syftar på. Kanske är det dem. Det spelar ingen roll vem det är mest synd om. Jag trivs inte bättre med världen bara för att de andra hatar den ännu mer.Deras olycka hjälper mig ingenstans. Oavsett hur mycket jag kan hata dem ibland.Jag vill få dem att se världen ur mitt perspektiv. Oavsett om det är det som är det rätta eller inte.Jag vill att någon godhjärtad männsika ska se min sanning. Hela min sanning.Vi gjorde Kommunikationsövningar idag i skolan. Det var tråkigt, men det visade mig två saker.1. Människor är alldeles för bra på att dra förhastade slutsatser. (Enligt mitt resonemang är det därför världen är så fylld med hat)2. Jag tycker mycket mera om att prata än att lyssna, men det är lyssna jag är bäst på. Läskigt nog så var det den andra punkten som var mest deprimerande.Jag älskar att prata. Jag älskar att ge folk en inblick i min sanning. Men det verkar inte som jag någonsin skulle kunna hitta någon som förstår mig. Och antagligen beror det på mig själv.Jag har tröttnat på att lyssna nu. Jag vill att någon ska lyssna på mig. Om det bara kunde fatta så skulle de kanske tycka att jag också var lite intressant. Eller?Jag är livrädd för världen. Den är så stor och läskig och oberäknelig. Så mäktig och svår att förstå sig på.Jag vill ändå våga leva. Och kanske är jag inte bara för mesig. Kanske vet jag bara inte hur man gör.Jag har lust att radera min blogg. Det äcklar mig så fruktandvärt att vem som helst kan läsa det här.Om jag nu är så extremt dålig på att förklara, då borde ju det här kunna uppfattas hur sjukt som helst.Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt är bara så sorgligt. Inte minnst jag själv.Jag skulle vilja hämnas på Gud, men så kan jag ändå inte skriva. För det finns tusentals människor som har det mycket sämre än jag. Och framförallt vill jag inte klaga på Gud eftersom det inte skulle vara så pjåkigt att ha honom på min sida. Nej, nu blir jag galen på och av mig själv.Det här måste vara den sjukaste text som någonsin skrivits. Men det är mina innersta tankar.Helt ärlig, så är det det. Jag har suttit här och skrivit precis de ord som kom upp i huvudet på mig. Om det finns någon annan där ute som är bra på att lyssna och bra på att förstå så kanske den kan se genom mig och rakt in i min hjärna efter att ha läst det här.Fast antagligen inte. Inte ens jag själv fattar hur jag tänker.Det får mig att undra ifall det inte trots allt är omöjligt att lära känna någon fullt ut.Usch, nu använder jag uttryck som jag inte själv förstår. Jag använder ett helt språk som jag inte själv förstår. Lever ett liv som jag inte fattar ett skit utav. Ojojoj. Jag är patetisk.Och där borde jag ha avslutat texten, men det gjorde jag naturlogtvis inte. Min förhoppning är väl att den ska bli så lång så ingen orkar läsa allt som står i den. Bara någon som verkligen tycker om att lyssna och som verkligen bryr sig om att förstå. Så grattis! Om du har kommit så här långt är du min själsfrände. Eller bara jävligt uttråkad.Fast den här texten blev bergis kortare än mitt genomsnitt. Jag ÄR patetisk.Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Patetisk PATETISK Fint va! Fast för att vara ärlig så fuskade jag. Jag tryckte på kopiera :D Så jävla meningslöst. Precis som hela livet.Jag tycker om Madeleine. Det var lite hon som fick mig att tänka på det där med att alla människor har något fint i sig.Hon är söt på utsidan, och sen på nästa lager är hon lite blåst och ganska skrikig(inte så att man hatar henne, men man kan ta henne för någon hon inte är). Fast det innersta lagret är väldigt fint. I alla fall tror jag det. Vad man tycker om henne beror i så fall på hur mycket tålamod och förståelse man har i sig.Hoppas hon inte blir upprörd av det där. Och hoppas (ifall den här teorin stämmer) att Pillow är likadan.Jag ger fan i vad du tycker om min blogg. Nej, fel. Jag ger fan i ifall du tycker att min blogg är patetisk och tråkig. För i så fall gillar jag säkert inte dig heller. Då kan du dra åt helvete, eller något åt det hållet.Jag hatar människor som gör mig ledsen. Fast det är inte dem jag hatar egentligen, utan själva fatumet att de gör mig ledsen. Men att bara skriva att man hatar att vara ledsen låter inte lika kraftfullt, och på något sätt så stämmer nog det där med människohatet också. Jag hatar de människorna för att de har gjort mig ledsen. Men mest av allt är jag ledsen. Och lite hatar jag världen.Nej, det här funkade inte. Det funkade verkligen inte. det blev ett sånt där resonemang som man bara fastnar i eftersom man inte vet vilket som egentligen är sant. Hahaha. InteInte kul.Hade bara inget att skriva.Jag vill skriva ut mitt hjärta och allt mitt blod. Alla sorgsna tankar, och alla lyckliga med. Allting som är jag och allting som är i samband med mig. Allting vill jag skriva bort. Skriva skriva skriva. Tills det bara är tomhet och tystnad kvar.Sen ska jag skriva bort dem också. Och då existerar inget mer.Det är en tanke som inte går att tänka i ditt huvud. Ingenting har alltid varit någonting för dig.Du vet inte hur det är att vara tom.Du kan inte tänka dig döden.Bara inse att du är så jävla värdelös.Så maktlösDu kan inte påverkaoch om du kan påverka så kan du åtminstone inte styra.Du vet ingenting om framtidenOch egentligen inget heller om det som varNu har jag hamnat i någonslags skrivhypnos. Det är lite läskigt. Allt jag tänker bara kommer ut här. Jag behöver knappt känna att jag skriver det. Det bara kommer.Fast vissa saker hamnar inte här.För att jag vill utelämna dem.Lite kan man påverka.Men inte alltOm Gud (eller vem det nu är) har bestämt något kommer du antagligen inte kunna ändra det.Om det inte finns någon styrande helig makt. Då kommer du ändå inte kunna leda in ditt liv på den rätta vägen.Vissa välmöjligheter har du.Men slumpen kan du inte styra. Oavsett om den är Guds vilja eller bara något annat.Något som inte är ingenting, men som är lika oförståeligt för oss.Finns det ett ord som heter oförståeligt? Nej, jag tror inte det. men jag är i skrivhypnos, så jag märker inte riktigt om det passar eller inte.Nu kommer datorn bergis krascha.Jag är ett litet snille. Kan världen börja fatta det.'Jag är ju typ nya Jesus. Kan de inte bara börja ge mig massa gåvor och avguda mig?Nej, jag är nog förresten inte Jesus. För Jesus var god.Och jag är inte god.Finns det något som heter godhet?Jag minns att Veronica hade en föreläsning om att vi bara bryr oss om varandra för vår egen skull.Det betyder ju att kärlek aldrig är äkta. Eller kanske inte.Vi är patetiska vi människor. Vi förklarar allt. Och ändå förstår vi ingenting i sista änden.(Ännu en väldigt mystisk formulering)Så lite förstår vi.Och det säger att jag ska lyssna.JagJag vet i alla fall att jag inte är allsmäktigAtt jag inte vet alltFast när jag tänker efter är jag inte helt säker på det heller.Kanske har jag hela sanningen i mig.Kanske inte.Nu känner jag att det börjar bli dags att slita sig.Puss

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se