Nu är jag ensam hemma. Skönt.Jag kollade på handbolls EM. Norge vann.Sen var det reklam för någon läskig TV-serie, och eftersom jag är så feg så var jag tvungen att panikbyta kanal.Då hamnade jag på något UR-program som handlade om västbanken och hur det är att leva där.Det intresserar mig väldigt mycket, och om jag fortfarande hade ägt några tårar så skulle jag ha gråtit dem till det där programmet.Jag ska läsa något språk som de pratar där, och så ska jag åka dit och hjälpa barn när jag blir stor.Det intressantaste skulle vara att skriva brev eller mail eller något till någon som bor där. Förklara hur mitt liv ser ut och hur jag förstorar mina patetiska problem och får depressionsattacker för ingenting.Läsa om hans eller hennes liv och försöka förstå hur deras vardag ser ut.Det jag undrar mest är ifall de också blir ledsna för såna här patetiska småsaker som jag. Om de bryr sig om samma saker som jag bryr mig om. På sätt och vis tror jag det. Och jag tror också att ungdomar där är mycket intressantare än ungdomar i Sverige och rika länder. Jag tror att de har tankar om livet, lyckan och världen som de flesta här aldrig kommer få.Nu gör jag sådär igen. Bygger upp en falsk bild av någonting. Övertygar mig själv om saker som inte bygger på någon fakta över huvud taget. Och sedan bygger jag mitt liv kring det. Längtar.JAG HATAR MIG SJÄLV!Men på sätt och vis är det skönt att tänka såhär. Tänka att det finns en plats som har allting jag drömmer om. Tänka att det finns ett mål som är svårt att nå. Ha något att kämpa för.Det här har jag tänkt förut. Jag tror att det var när jag hade sett "Glasblåsarens barn". Det är en bra film. Visserligen en barnfilm, men den har värsta djupa meningen i sig.Det finns en grevinna där som får allting hon pekar på, och i slutet kommer hon på att det är när hennes önskan inte blir uppfylld som hon är som lyckligast.I filmen vill hon ha rosenknoppar som greven inte kan hitta. Och hon säger: "De där rosenknopparna skulle vara vissna imorgon, men nu kan de vara vackra levande rosenknoppar föralltid i mitt minne" eller något i den stilen.She's got a point.Men jag tycker nästan att meningen med att inte kunna få saker är att det ger en något att sträva emot. En mening att leva några veckor till.Om jag låtsas att meningen med mitt liv är att resa till Västbanken. Då kommer det bli så mycket lättare att möta alla motgångar.Känn på den du Alexander. Jag hade visst rätt i att det inte finns någon lycka utan sorg! Ingen mening utan mål. Fattar du?

 

Elin

18 december 2006 08:46

Hur förklarar du ditt fnissande den här morgonen då? Vilket mål ligger bakom den slumpmässiga lyckan?

http://myowncorner.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I'd tell you sad stories of my childhood   Dreams dreams, of when we had just everything dreams of me and you And it seems it seems that i can't shake those memories I wonder if you have the same dreams too   The littelest things they...

I wanna be forgotten And I don't wanna be reminded You say please don't make this harder No I won't yet   I wanna be beside her She wanna be admired You say please don't make this harder No I won't yet   Oh dear, is it really all ...

He left no time to regret Kept his dick wet With his same old safe bet Me and my head high And my tears dry Get on without my guy You went back to what you knew So far removed from all that we went through And I tread a troubled track My odds are sta...

Suerte que en el sur hayas nacido y que burlemos las distancias Suerte que es haberte conocido y por tramar tierras extrañas yo puedo escalar los andes solo por ir a contar tus lunares contigo celebro y sufro todo mis alegrias y mis males   Sabes que...

So... so you think you can tell, heaven from hell, blue skies from pain? Can you tell a green field from a cold steel rail? A smile from a veil? Do you think you can tell?   Did they get you to trade your heroes for ghosts? hot ashes for trees, hot a...