Alla inlägg den 3 december 2006

Av Anna - 3 december 2006 20:42

Jag satt och såg någon dokumentär på TV. "Den deprimerade reportern" hette den. Den handlade om en reporter som jobbade med en dokumentär om deprission och sedan blev deprimerad själv. Så det var själva reportern som det handlade om.Jag blir galen av att tänka på depressioner och psykiska grejer över huvud taget. Det är som om hjärnan slår knut på sig själv. Egentligen tror jag att alla är lite psykiskt sjuka. Jag menar eftersom alla människor är unika så kan det ju inte finnas något normalt. Då kan man ju inte säga att något har en sjukdom om den bryter mönstret.Det vi kallar psykisk sjukdom är folk som tänker för bra och för mycket. Nu har jag lust att väcka lite reaktioner så jag skriver att de människor som aldrig haft självmordstankar är lite korkade. Korkade människor ifrågasätter inte. De undrar aldrig över meningen med livet, och om de gör det så låter de sig övertygas av dumma bortförklaringar som kärlek, framgång eller lycka. Lycka finns inte, inte äkta kärlek heller. Framgång finns i och för sig, men tror man helt seriöst att det är meningen med livet, då är man inte bara lite korkad.Fast vad vet jag. Kanske är jag bara för korkad för att fatta alla undertydda meningar. För dum för att kunna läsa mellan raderna. Jag vet inte hur det är att leva med självförtroende. Jag kan bara se min egen sanning, och allt som inte passar in i den bortförklarar jag som korkat.Sanningen, meningen och lyckan. Jag önskar att jag kunde sluta tänka och börja leva. Men det går bara inte. Jag sjunker in i mina jävla tankar tillslut i alla fall.Bekräftelse är kanske meningen med mitt liv. Att få folk att älska mig. Det verkar så omöjligt, men det är ett mål. Och jag tror faktiskt att det är vad som är viktigt för mig. Jag kan inte tro på mig själv om ingen annan gör det.Just nu hatar jag en speciell person, och om det skulle visa sig att jag inte alls hatar honom. Då ska jag bita Elin i stortån.En sång om guld och glittrande vattenBlommor, solsken och harmoniEn sång om varm lycka i sommarnattenDen klagande saknadens melodiVilken sjuk dikt :-P. Den var ganska bra först, men sen försökte jag få den att rimma. hehehe

ANNONS
Av Anna - 3 december 2006 17:50

Jag har fortfarande inte rört mig från datorn. Suck och stön. Och om typ 16 timmar så kommer jag vara påväg till skolan. SUCK OCH STÖN.Jag har snackat med en kille jag träffa i somras på msn och typ överfallit honom med mina deprimerade tankar. Han försöker övertyga mig om att det finns folk som älskar mig, men jag tror honom inte. I och för sig så älskar min familj mig, men det räcker inte riktigt. Man kan inte prata om allt med sin familj. Dessutom har de sina egna liv. Inte för att de inte ställer upp för mig, men de kan ju inte offra hela livet åt att försöka göra mig lycklig.Jag tycker så synd om dem ibland, de försöker verkligen. Fast jag kan inte hjälpa att jag inte blir lycklig av det. Ibland försöker jag låtsas bli glad i alla fall, så att de ska känna sig lite nöjda. Men jag är inte så bra på det. Jag är egentligen ganska självisk, och ofta förväntar jag mig liksom att de ska ge upp allt annat för att få mig glad.Jag önskar verkligen att det fanns något att leva för. Något kul eller något vackert. Men det finns ingenting vackert i världen. Männskligheten har förstört allting och nu finns det bara maktbegär kvar. Eller skit samma, jag orkar inte analysera samhället just nu. Vill bara sova.Fast jag lovar att jag ändå inte kommer kunna somna ikväll.

ANNONS
Av Anna - 3 december 2006 16:12

Jag har precis listat ut att jag inte är världens bästa barnvakt. Det gick rent ut sagt åt helvete.Jag skulle gå till lekparken med ettåringen och hennes tioåriga storasyster. Tack och lov att jag hade tioåringen med mig asså!På vägen dit gick det bra, och i början när vi lekte där. Men sen blev lilla tjejen lessen, och då blev allt fel. Hon ville inte åka vagnen, så hon fick gå och hålla sin syster i handen hela vägen hem. På slutet blev hon trött, och då var tioåringen tvungen att bära henne resten av vägen, för hon ville inte komma i närheten av mig eller vagnen. Jag känner mig så hemsk!!Ingen självförtroendekick precis. Men jag är hemma nu i alla fall. Jag orkar inte bry mig. Jag är bara så trött i huvudet.Jag känner mig ännu fulare än vanligt. För stor och klumpig och dålig för att finnas. Nu kommer jag inte orka städa mitt rum eller plugga spanskan eller hjälpa mamma och Alva med julpyntet. Bara sitta och deppa.Det här var var verkligen inget positivt inlägg. Men jag har inte så mycket att vara lycklig över faktiskt. Vill att någon ska krama mig. Men det funkar inte, för jag hatar alla falska människor som ändå inte gillar mig för den jag är.Nej, jag ska nog försöka göra något i alla fall. Kanske städa lite. Först ska jag titta på TV.

Av Anna - 3 december 2006 13:20

Imorse sov jag till klockan 11.00 Inte alls bra. Jag kommer inte kunna vakna imorgon, och ännu mindre gå upp! Jag borde verkligen försöka gå upp tidigare påå helgerna, men det är så skönt att sova ut. Och inatt hade världens underbaraste dröm.En dröm om sommarOm vackra människorOm allting som jag brukade tro påOm allting som inte finns i världen längreGodhet, ömhet och lyckaJag ville verkligen inte vakna. Jag ville sova tills jag dog, eller tills det blev sommar och min dröm blev verklighet. Men jag vaknade ändå. Tyvärr. Och nu sitter jag här och deppar medans mamma och Alva håller på och spritsa pepparkakor och julpynta. Jag har till och med slutat tycka det ska bli skönt med jul. Jag har liksom bara tappat all glädje.Känner mig dålig och ful och värdelös i största allmänhet. Nu ska jag gå och vara barnvakt åt min granne. Undrar hur det går...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se